One of the macomiehomies

O du konfunderade frände, här gives en förklaring till dina tidigare bryderier:

Så här har du troligtvis sätt en pirra användas:

Lojs Pirra

Och så här använder resten av Sverige sina pirror:

Vanliga människors pirra

Och kom ihåg: Pirrar det i pirran är det ett pirrafel ty pirr skall endast kännas i pirranvändarens pirogfack när denne genomför en piruett med en pirat.

Morgonstund har pung i mun, eller hur var det nu?
Hursomhelst är jag uppe,
tidigt, väldigt tidigt.

Torktumlarjocke har varit här.
Jag agerade pirra.
Torktumlarjocke fixade biffen.
Värt.

Tre koppar kaffe till frukost,
mycket näring, livsgivande, svart guld.
Gött.
Jag älskar verkligen min kaffebryggare.
Bortsett från när den propsar om kollektivavtal.
Det blir inget OB-tillägg i det här hushållet.
Ingen annan får det, så varför kaffebryggaren?

Vet ni vad det värsta med att gå upp tidigt är?
Att jag kommer ha gjort alla dagens uppgifter innan lunch.
Och jag kan ju inte gå och lägga mig efter lunch.
Planeringsproblem, attans.
Får klura på det här.
Ska nog köpa en 3.a.
Behöver ett funderar-rum som JvA.

Så sitter man då här igen. I Linköping, i slasket, i A-huset. Det är kanske inte det mest exotiska man kan uppleva men det känns ändå verkligen som hemma. Jag sitter hemma i linköping, på valfri sätesmuskel. Jag valde båda, bara så ni vet.

Här har inte mycket förändrats, folk tentapluggar fortfarande, folk oroar sig över förhållanden och relationer, över tentor och uppsatser, över det gamla vanliga helt enkelt. Det känns bra, riktigt bra. Samtidigt är allt inte som vanligt, den här terminen är Linköping tomt, tomt på mina gamla kurskamrater som nu är ute i världen och testar på studier utomlands. Tydligen är vi max ett tiotal kvar, vilket är tråkigt. Men jag har ju både Jospa, Ludde, Wille och många många andra kvar. Plus att det nu finns 16 Atlantisutbytesstudenter som är vansinnigt taggade på att lära känna Linköping och Sverige. Måste säga att hittills har frågorna haglat och vissa av dom har redan varit på HG två kvällar som öppnade i fredags. 100-procentigt utfall alltså, bra jobbat. Tydligen träffade vissa av dom trevliga svenska människor (finns det sådana?) samt en som kärat ner sig i möjligheten till att spela Blackjack.

HG i fredags som sagt, första gången jag var på HG utan att det var ett event, första gången jag var där när det inte var kopplat till Nolle-P. Lite underligt att man itne varit där på 2,5 år. Men det va faktiskt roligt. När vi kom dit va det exakt hur dött som helst, men efter att det uppdagats att det var happyhour i baren en timme till och att en stor öl kostade 20 kronor så blev sällskapet lyriskt, i Lyon betalade man €5 så sänkningen till 2 mottogs varmt. Probelemet är väl bara att nu har dom kärat ner sig i HG och det finns risk at det blir svårt att få dom någon annanstans, jag är ju sådär måttligt intresserad av att åka till Ryd stup i kvarten. Och även om Jospa hävdar att hon hade måttligt kul så lämnade hon våta märken efter sig hela vägen hem till Gottfridsberg, hon dansade som en dåre mesta delen av kvällen till alla som hade ett uns av dansintresses stora förtjusning. Summan av kardemumman av kvällen är iaf helt klart att Jospa går hem hos Atlantis, kommentarer som "I love her..., She's awesome...., your lucky..." haglade tätt. Det enda jag kan göra är att instämma.. :-)

Och nu sitter hon här framför mig skadad och dann efter en cykeltur på min icket så hela cykel. Jag ska spänna kedjan på den pappa, det ska nog göra mycket både för bromsandet och för hoppandet av kedjan som föregick Jospas lilla olycka imorse. Ett stort bandage på knät blev det iaf, och kanske ett häftigt ärr på knät sen.

Nu när vi är i Sverige får jag väl skippa Au Revoir-et och skriva på återseende.

På återseende